jag var det enda vittnet

just då var det ljummet i luften

och jag såg fjärilen lyfta

hastigt flög den in genom porten

i bladverkets gröna vägg

på andra sidan

blåste en kallare vind

brev

när huset revs

stod brevlådan kvar på snedden

med en förlorad adress

ovanför svävade

nitton hemlösa brev

stegen

på morgonen går jag över ängen

i fuktigt gräs

mina steg gör avtryck

som vågrörelser i daggen

på vägen hem

spårar jag upp mig själv

gräset reser sig långsamt

bakom mig

och fortsätter att växa

förstorat

i mikroskopet

vandrar jag på violens

djupblå sluttningar



/Haiku