förakta inte den ensamma konstnären
som dag efter dag försöker avbilda skogen
han är besatt av denna dröm
han färglägger hundra sommardagar
av trädets liv
framför staffliet
är det som om varje blad
söker den rätta nyansen av grönt
och rummet fylls av en sällsam doft av kåda
varje dag, vid samma tidpunkt
när de raka stammarna träder fram bit för bit
bryts plötsligt stillheten
och penseln faller ur hans hand
det går inte att förklara
kanske är det drömmen som inte längre bär
utanför fönstret
drar sig skogen långsamt tillbaka
