havet

en dag
besökte jag havet

det var fullkomligt stilla

men inom mig
steg en stor våg

det var första gången
havet talade till mig

egen akvarell

en vingrörelse

koltrastungen är
spräckligt brun
den har ännu inte klätt sig
i sin svarta sidendräkt

lite skevt och skrevande
flaxar den till
i sommarvinden

snart ska den sista vingrörelsen
stelna och släpas bort

kattens öron
liknar bladspetsar

humlakroppar

humlor får mig att tänka på
pälsklädda piloter

de mäter inte avstånden
när de flyger

milsvida ängar
passerar genom dem
i en dov ton av dofter

humlakroppar
från blomma till blomma

under i augusti

de gröna luftslotten

med etager av bladverk

bygger sig högre för varje dag

på morgonen har klungor

av små gröna tomater

slagit sig ner

jag har fått veta 

att de rodnar

när jag vänder mig om