Inte ens idag

Skapelsen
vilar inte ens idag
då ljuset fattas

tunna strån av kristall
klär vassen i plymer
och sjön rullar ut
en hinna av spårat glas

medan jorden vänder sig bort
mot en djupare skymning.

Vinter-haiku

min trädgårdssoffa

har fått en vinterdyna

av vispad grädde

november

I förruttnelsens tid
i brunblöta marker
av dy och drypande mossa 

precis där
vid renfanans kollapsade
korg av frön

står en enda blåklocka
i sin kjol av volang

 oåtkomlig för tiden.

Frost

I natt hörde jag
hur vinden hejdade sig,
 

jag tror det var kylan

ekens kronor styvnade
och vassen stannade

i en bugning

i den första frostens timma.         

längs en stig

det händer att jag gör en stig
rakt ut i skogen

därinne bland alla träd
kroppar och stammar
förvandlas jag själv till ett träd
 

jag blir en av dem

jag ser granarna passera mig
och förstår att de är också ute och går

jag är på väg hem

Egen teckning-2010

havet

en dag
besökte jag havet

det var fullkomligt stilla

men inom mig
steg en stor våg

det var första gången
havet talade till mig

egen akvarell

en vingrörelse

koltrastungen är
spräckligt brun
den har ännu inte klätt sig
i sin svarta sidendräkt

lite skevt och skrevande
flaxar den till
i sommarvinden

snart ska den sista vingrörelsen
stelna och släpas bort

kattens öron
liknar bladspetsar

humlakroppar

humlor får mig att tänka på
pälsklädda piloter

de mäter inte avstånden
när de flyger

milsvida ängar
passerar genom dem
i en dov ton av dofter

humlakroppar
från blomma till blomma

under i augusti

de gröna luftslotten

med etager av bladverk

bygger sig högre för varje dag

på morgonen har klungor

av små gröna tomater

slagit sig ner

jag har fått veta 

att de rodnar

när jag vänder mig om